Fattig

Den här månaden blir fattig. Vi har inte mycket räkningar, men min partner får bara 10 000kr i lön. Haha. Föräldraledighet… på Försäkringskassan kan vi vänta på i evigheter… och om jag får lön? Öh. 2 veckor. Inte mycket att hurra för. Kan ju inte vara många kronor, 7000kr? Haha. Waow. Jag är imponerad. Vi ska klara räkningar och mat på 17 000kr. Det gör vi faktiskt. Jag har till och med kunnat köpa en ny skrivbordsstol. Det ni. Kallas budget. Balans. Ekonomisk kontroll. Nåväl. Det blir ingen rikedom den här månaden alla fall. Nästa månad får jag ingenting. Kanske får jag en lön i september… men inte en full lön. Försäkringskassan har väl kommit ikapp då… sånt är livet.

Barnet har trots fattigdom fått uppleva både husvagnssemester, sommarhus vid en sjö, Astrid Lindgrens värld och Liseberg i sommar. Behöver inte skämmas för sina fattiga föräldrar. Fått en klocka från morföräldrarna. Ja, det lider ingen nöd i frysen heller. Det finns mat. Och skåpen är fulla med kläder och leksaker. Ungen har till och med egen mobiltelefon med abonnemang. Ja, jag tror inte det lider någon materialistisk brist.

Tydligen vill ungen börja rida… d-a skit. Det låter dyrt. Jag fick aldrig rida när jag var ung. Min mamma hade inte råd. Jag fick ha billiga intressen. Rida är dyrt. Jag ser det som “rikemansintresse”, även om jag vet att “vanliga” knegare rider. Men de har då ekonomi till det. Två av våra vänner har stuteri, de har många hästar. Men de bor i fel stad, annars hade ungen haft gratis ridhäst på en gång. Det är nackdelen med att bo här. Vi har sällan barnvakt här. Alla kontakter är hemma. Därför är det enklare att bo i min hemstad, inte här i den här exilstaden jag bott i alldeles för länge. Mitt yrkesliv har varit en katastrof bland alla stroppiga Stockholmare.

Categories: Tags: , , , , , , , , , ,