Klädkammaren

Ja du, en fattig student rimmar illa med jobb med en ny klädkod. Min garderob blev helt plötsligt oanständig. Jag har en fin garderob, men jag är så fet just nu att jag inte kan använda en hel del, så det blir bara en oanständig leisure del som jag kan använda. Inte oanständig för vanliga Svensson-livet, men om man ska anses proper så krympte garderoben mycket. Ska man inte visa hud, ja, då fanns inte mycket kvar att använda vad gäller överdelar. Jag kan ju använda koftor. Men de matchar inte alltid tröjan för dagen så att säga. Nederdelar har jag, men de kräver sina överdelar för att vara anständiga. Jag har överdelar, men de är kortärmade eller armlösa. Jag behöver ärmar. Jag insåg det nu när jag sprungit på tre intervjuer. Jag insåg att jag inte har mycket “anständiga” kläder att ta till. Jag har inte mycket långärmat. Bara fem överdelar som duger och jag vet inte var de är i vår tvätthög. En del är för varmt för sommaren också. Jag hittade en som dög idag. Det fick bli den. Inte det finaste plagget jag äger direkt, men det dög. Jag har köpt ett nytt plagg idag och beställt 4. Måste ju ha för veckans alla dagar. Får se om de beställda passar min kroppshydda. Finns ju inte många butiker för mig längre där ute, tjockisen får förlita sig på postorder helt enkelt. Jag är grymt fet nu. Som en gris, grymt, grymt. Skämt åsido. Nej, det är sant. Jag är fet. Och jag kan inte springa. Mitt knä har inte fått rehabilitering. Igår hade jag värk i benet. Sen har jag fått något konstigt på min fot också. Gör ont i hälsenan i vissa lägen. Beror nog på knät, allt ont i rygg, höft och fot kommer från ett knä som är mer eller mindre kaputt. Rehabilitering när jag väl börjat jobba. När jag har håltimme, om jag har håltimme eller ledigt på dagen så ska jag börja rehabilitera när jag har den tiden. Jag måste, om jag ska kunna åka slalom igen. Eller springa. Jag hoppas jag får bra jobb, så jag kan träna. Jag hoppas jag får ett jobb som ger mig energi. Jag hoppas jag kommer trivas. Jag hoppas jag väljer rätt. Jag hoppas Gud hjälper mig, för jag orkar inte med fler dåliga arbetsgivare. Jag bara orkar inte. Jag har tackat nej till de jag var hos på första intervjun, för de kändes inte alls bra. Jag mådde dåligt efteråt. Jag kände i magtrakten att det var något som var fel. Jag har bestämt mig för att lyssna på min mage den här gången. Så länge jag har sommarjobb så lyssnar jag på magen. Känns det inte bra, så tar jag inte jobbet. Om någon tvingar mig ta ett jobb så kommer jag sjukskriva mig. Jag har tillräckligt med dåliga arbetslivserfarenheter och livserfarenheter för att få permanent sjukskrivning tillsammans med min i grunden dåliga kropp med missbildningar, förvärvade skador och kroniska tillstånd.

Categories: