Hahaha

Jag läser en artikel “Är fulheten den nya klassfrågan” i DN och läser argumentationen. Jag skrattar när vi kommer till meningen “[..]vi knullar inte över klassgränserna[..]”, haha. Det är nog sant… efter det går artikelförfattaren snabbt över till visuella beskrivningar av “typer” för att vi ytterligare ska förstå hur vi verkligen inte väljer, om vi inte tillhör den socialgruppen…För att sedan citera Bourdieu som noterade att midjemåttet ökade i lägre socialklasser. Jag vet inte om det är en äkta iakttagelse, för visst fanns korpulenta direktörer historiskt, i Bourdieus tidevarv? Oavsett vilket så tycker jag det mesta handlar om stereotypa uppfattningar om andra. I min familj har vi en som är vältränad och tränar mycket, så har vi mig… jag kanske inte bryr mig om figuren, men jag har andra aktiviteter istället. Många dömer mig nog som underklass, lägg till avsaknad av tand i leendet… så har vi stereotypen för “vitt slödder”, kriterierna fetma och tänder kvalificerar. Kanske känner jag också mer samhörighet med de fattiga än de rika, men jag vet inte om jag skulle kalla mig fattig. Jag bor i ju i hus, kör en ny bil, har husdjur, har de statusprylar de flesta önskar sig, har inte skulder upp över öronen, utan har en stabil tillvaro, även om jag är låginkomsttagare. Är miljonär på pappret, ni vet om man säljer huset och betalar studielånet så har man två miljoner över. Men nej, jag har inte semester, jag prenumererar inte på någon tidning, jag har gamla versioner av mjukvaror för jag är ekonomisk, jag förköper mig inte. Jag har inte nya kläder, men ack jag har skor från Paris som kostar ett par tusen. Nu snackar vi inte några designerklackar, det är vad jag kan lägga ned på sneakers. Jag bär nämligen sneakers. Jag har det jag behöver, jag är inte rik, det blir inga utlandsresor här, men en bio och konsert ibland. Min partner däremot… ack, den reser till fjällen och Gotland och far runt i Svea rike på nöjesresor, allt från konserter till golf- och fjällresor, medan jag stannar hemma. Jag anser mig nog inte fattig, men vi är inga höginkomsttagare. Och om vi talar om utseendet, ja då har jag valt helt rätt, enligt alla de stereotypa föreställningar vi har, för vi är i samma genre, även om jag inte är en “fit” version av mig själv längre. Nej, inga skönhetsoperationer, inga dieter, inga personliga tränare (har iof tillgång till en vän som kan fungera som det, men har valt att inte säga ja till erbjudandet). Artikeln går in på idéer om lat, korkad osv för de som är i förorten och lite tjockare. Ack, jag är allt annat än lat. Jag är fet, ja. Jag är inte korkad, jag har mer högskolepoäng än de flesta som läser min blogg, bara för att ge något “mått”, utan att gå in på dumma intelligenstest.

Själv tycker jag folk är korkade i frågan om skönhet, de är så lättlurade. Visst, om jag går ned 30kg och tar på mig “snygga kläder”, plågar mig i finskor och sminkar mig, ja då är jag nog snyggare än medel… världen är ganska blåst, om ni frågar mig. Jag tänker inte dansa världens visselpipa, de kan få dansa min istället, där var och en kan vara den dem är och bli älskade ändå, utan att klassas som dummare bara för att dem inte ser ut som rollen som aktas “högst”.

Visst, skönhetsidealen, som artikelförfattaren påpekar, har nått in i kungahuset. De väljer gymkillar och glamourmodeller. När jag tänker på världens fördomar så förstår jag att folk går virtual istället. Leva ett helt liv med en surrogate, precis som Bruce Willis rollkaraktär i filmen Surrogate, förestår mer attraktivt. Förstå, känna allt som din Surrogate känner fysiskt och mentalt. Älska med snygga partners. Dessa krav fanns redan när jag var ung. Jag blev “bortsorterad” för att jag inte var tillräckligt snygg av en som verkligen var kär i mig, bara för att personen oroade sig för vad “kompisarna” skulle tycka. Nu tycker jag inte att jag var ful som ung, tycker jag såg helt okej ut. Jag var definitivt vältränad och “fit”, hade fin hy och fint hår och allt sånt ytligt. Men, den personen var för “ytfixerad” och det var den personens eget problem. Jag tog inte åt mig, för jag var inte kär och definitivt inte intresserad av någon som tänker mer på sina kompisar än sig själv. Personen var för korkad i min värld… haha.

 

Källa:

http://www.dn.se/kultur-noje/ar-fulheten-den-nya-klassfragan/