Tomt i huvudet

Jag hade ju något jag skulle skriva om. Sedan var det liksom borta när jag väl laddat sidan och skulle skriva. Haha. Visst är det konstigt när vi tappar tanken? Säkert har du också tappat bort tanken någon gång. Nu skriver jag väl om något annat istället.

På sistone har det varit en hel del debatt om politik i tidningarna. Speciellt SD. Jag förstår att de har lite ostädade åsikter hos vissa individer i partiet. Det är flera partier som har. Jag har intervjuat en del moderater i mina dagar och mellan raderna, för den som verkligen lyssnar, sägs en hel del egentligen negativt om ex arbetslösa. De är på något vis de arbetslösas eget fel att de fått sparken. Hmm. Jag vet ju att så inte är fallet. Jag tycker ofta att arbetsgivare är problemet. En hel del tänker fel. Andra tänker kortsiktigt. En del sparkar de som åstadkommer något vid varsel och andra väljer social popularitet istället för kunskap. Inte konstigt det går dåligt för vissa företag när de tänker på fel sätt. Jag tycker svensk arbetsmarknad överlag kräver perfektion i sociala kunskaper och inte alls i kunskaperna som verkligen skulle kunna driva arbetet framåt. Det känns ibland som arbetsplatserna är popularitetstävlingar i vem som gillas mest.

Vidare så är svenska chefer lite för rädda för att vara obekväma och tvinga folk att jobba effektivt och efter modeller, så att samma kvalité kan nås rakt igenom alla led. Fega, det är väl vad jag tycker många chefer är. I offentlig sektor är det de gängen som skriker mest som det lyssnas på, även fast de har fel. Ineffektivitet premieras istället för effektivitet. Jag har en chef som inte lyssnar och så säger han att jag inte lyssnar. Intressant tycker jag. Jag lyssnar nämligen alldeles utmärkt. Däremot speglar jag inte, jag finner spegling som en ineffektiv åtgärd. Jag tycker det är larvigt att repetera det någon sagt. Jag nickar och lyssnar istället och mumlar, mmm. Det tycker jag får räcka. Men jag vet att folk inte förstår att jag kan lyssna utan att repetera vad de säger. Jag förstår inte denna repetition som ständigt ska genomföras för att folk ska fatta att jag lyssnar. Ineffektivt. Alla är inte lika. Låt de som inte vill repetera slippa. Dumma sociala regler om ni frågar mig. Det finns faktiskt fler som tycker. Idag lyssnade jag på Rixfm och de dissade just repetition, de kallade det för “Eko”. Jag håller med, det är bara skit med eko. Jag tycker det är ineffektivt, ödslar energi och tar min tid i onödan. Så jag vill med detta säga att “no more repeats”.

Okej, nog om det. Jag ville komma till att politiker är ostädade och städade, men deras åsikter behöver inte vara värdiga och solidariska bara för att de är städade. Moderaten jag intervjuade i arbetsmarkadsutskottet hade verkliga fördomar om arbetssökande. Att det var deras eget fel att de inte fick jobb osv. Om ni bara visste. Jag hade god lust och säga till henne att jag själv ofta var arbetslös mellan jobb. Jag sa inget. Dum mig. Jag önskar jag hade sagt något.

Jag har träffat även andra politiker med olika partitillhörigheter med konstiga åsikter. Den vettigaste och mest intelligenta politiker jag intervjuat var nog i alla fall Gudrun. Hon förstod frågorna och hade vettiga svar och lösningar på dem också. Jag gillar intelligenta människor. Och nu pratar jag inte om några Mensa-medlemmar, för jag tycker inte det är särskilt intelligent att kunna räkna ut logiska bilder. Vi har alla olika slags intelligens. Jag tycker inte Mensa fångat in de olika sorterna som finns, utan de har valt en för mig ganska enkelspårig vision av intelligens. Nåväl, låt oss gå vidare.

Jag har lyssnat lite på Radio 1, en ny kanal med Ashberg i spetsen i ett av programmen. Det var rätt intressant att lyssna på en massa åsikter, men jag insåg att det inte gick att lyssna på pratradio på jobbet, det funkar inte att skriva och lyssna. Jag behöver musik i lurarna. Det är synd, eftersom jag gärna hör andras åsikter. Japp, jag gillar åsikter. Men jag gillar också människor som kan förstå att deras argument inte alltid håller. Jag säger inte heller att jag alltid har väldens bästa heller. Det är väl upp och ned med allas färdigheter. Ibland är vi på topp ibland inte.

Okej, politiker är människor. Jag förstår det. I vissa situationer säger människor fel saker, även jag. Jag menar jag hamnar ju i argumentationer med främmande människor titt som tätt och då är jag inte ens främlingsfientlig. Jag är bara full med åsikter.

Här om dagen åkte jag kollektivt och det var flera säten bredvid varann. Jag satte mig först. När alla satt sig ned och en stol var ledig kom en äldre man. Han satte sig ned mellan mig och en annan passagerare. Jag flyttade på mig 10cm för att ge utrymme åt mannen. Till råga på det körde mannen in sin armbåge i min överarm. Det gjorde fasligt ont. Jag sa då att han inte behövde slåss och köra in armbågar i folk. Då började han käfta med mig. Jag sa att han var en sur gammal ouppfostrad gubbe. Kallade mig för gammal kärring. Haha. Jag är ju bara 30+, så jag skrattade lite för mig själv. Gubben var säkert 70 eller mer. Jag sa att han var en gubbe. Haha. Mannen mitt emot satt och smålog åt vårt gnabb och även jag log åt den jävla gubben. Jag hoppas hans karma biter honom i arslet. Sorry, men även jag är människa. Han var helt enkelt inte en trevlig människa. Jag tyckte att jag skulle slippa få ont av att ge honom en plats att sitta på.

Jag kan också säga knäppa saker. Jag kallar ofta folk för gubbe eller kärring när de är dumma. De ligger lätt under ytan och mitt opolerade ouppfostrade arbetarjag tar gärna fram den med främmande idioter. Jag kan även kalla folk för idioter. Det är nog mina tre favorituttryck. Gubbe, Kärring och idiot om folk jag inte tycker beter sig rätt. Inte för att jag heller gör det med ett ordfattigt språk när jag blir sur på människor som kör in armbågen i mig utan anledning.

Jag försvarar inte på något sätt uttryck pga nationalitet. Jag vet inte vad jag ska säga om det. En politiker ska väl vara ett föredöme. Men det är då konstigt att de med städat yttre kan tycka vad de vill om arbetslösa. Det säger jag då om de Moderater jag intervjuat. “Den arbetslöses eget fel”. “Fel utbildning”. Osv. Utbildningen jag har är dubbla högskoleutbildningar. Plus ytterligare 2 utbildningar på annan nivå. Så nej, jag tror inte det är fel på utbildningen. Jag tror det är fel på arbetsmarknaden.

Det finns inte tillräckligt med jobb i Sverige. Så är det bara. Och alla är inte intresserade av att driva egna företag. Du riskerar hela familjens ekonomi genom att ens försöka. Kanske skulle jag försökt om jag hade haft några miljoner för mycket på kontot. Men när man inte har det så vill man bara ha bostad och mat. Sedan är det andra inte så viktigt. Och a-kassan är ju inget att hurra för. För att klara sig på den kan man inte bo i Stockholm. Problemet är att jobben finns i Stockholm. Så var ska man ta vägen? Jag skulle inget hellre än att flytta här ifrån. Jag tycker inte om Stockholm eller Stockholmare.

Jag hankar mig fram på vikariat här och där, för de är enklast att få. Fasta jobb börjar ofta med provanställningar och de får jag aldrig fast jobb ifrån. Inom den här branschen hinner det hända mycket på sex månader. Som provanställd utan kollektivavtal kan du bli avslutad när som helst. Jag vill inte ha provanställningar längre. Som projektanställd har man ju en visstid från början. Du har mer rättigheter som projektanställd än som provanställd. Det är en ovärdig anställningsform. Du granskas i varje söm. Är du sjuk en gång eller lite trött någon morgon kan det vara anledning för dem att inte låta anställningen bli en tills vidare. De behöver faktiskt ingen anledning. De kanske bara inte gillar dig.
Jag lovar dig att ju fler arbetsplatser du provar i ditt liv, desto fler erfarenheter av platser du faktiskt inte gillar kommer du få. Jag kan säga att jag upptäckt folks hemska sidor genom att byta jobb. Jag har sett dysfunktionella arbetsplatser, kollegor, chefer osv. Dysfunktionella företag helt enkelt. Det finns mer platser med konstigheter än tvärtom.

På en del platser vill de att du går hem efter tre dagar. Kan ni förklara hur de kan ha en uppfattning om någon på tre dagar? Särskilt om du bara fått en lunch ihop med dem och suttit och läst alla dokument resten av tiden. Dvs ganska lite kontakt egentligen. Men på den tiden kan de hitta på tillräckligt mycket dumheter för att få bort dig illa kvickt. Det spelar ingen roll om du varit trevlig och inte sagt något dumt. Jag har sett det mesta. Så pass mycket att jag vill säga att arbetsmarknaden i Sverige är sjuk. Väldigt sjuk. Arbetsgivarna är ohälsosamma och sjuka.
Jag vet inte hur mycket skit en människa ska behöva ta, men jag har fått skit hela mitt liv. Till och med på dagis hittade dem på idioti om mig och sa till min unga mamma. De påstod att jag skulle bli språkinvalid. Haha. Ja, det blev jag ju… eller?

Idioter det är vad dagispersonalen var på mitt dagis. Inget annat än idioter. Skrämma en ung mamma på det viset. Och sedan sa de att jag var “efterbliven”. Hahaa. Jag kan inget annat än att skratta. De sa “X hänger inte med de andra treåringarna”. Min mamma svarade, “Men X är bara 1 år gammal.” Svar: “Aha, ojdå, vi trodde X var äldre”. Idioter. Få en ettåring och göra samma saker som en treåring? Lägg av. Vilka krav ställer dagis på barnen egentligen?

Nåväl, alla har alltid förväntat sig något annat av mig. Japp, jag är produktiv och ändå så blir alla besvikna. Jag är inte den där bästisen som de förväntar sig. Jag vill inte umgås med kollegor privat. Jag har mitt umgänge. Människor som inte delar mina intressen är jag inte så intresserad av privat. I don’t mix business with pleasure. Det är bäst så. När man är så kort tid på en plats vill man inte engagera sig i alla lära känna dem. Det får bli väder och vind och ytliga skämt.

Nåväl. Politiker är människor. Situationer skapar olika roller. Vissa är ostädade och stöts bort ur politiken. De städade kommer undan fastän jag tycker deras åsikter kan vara mångt mycket värre. Man skyller gärna ofta på “arbetslösa” för att de är arbetslösa. Enkel matematik säger att 500 000 kan inte få 50 000 jobb att räcka. Man måste inte vara särskilt begåvad för att förstå att det är 10 sökanden på varje tjänst. 9 av 10 får inte jobb.

Varför tittar inte journalisterna på de reella frågorna och åsikterna istället och verkligen avslöjar vad det är för samhälle vi lever i. Toppen präglar botten, fast det borde vara tvärtom.

Jag tycker det är bra att Jimmy inte vill ha rasister i partiet. Saken är att det finns en uppsats som undersökt SD. Den är skriven vid Linköpings Universitet i ämnet statsvetenskap. I den uppsatsen undersöks om SD är rasistiska i sitt partiprogram. Slutsatsen som studenten kom fram till är att de inte är det. Det ni käraste journalister. Det förvånade studenten som hade hoppats hitta bevis, men gjorde inte det. De har ett normalt partipolitiskt program. Nu är jag absolut inte SD!

Det finns rötägg i varje parti. Och de Moderater jag intervjuade till de två senaste valen hade åsikter som jag nämnt. Nej, nu orkar jag inte blogga mer för idag. Tänk att jag kan säga gott om partier jag inte ens håller med. Jag tycker att vi ska hjälpa människor på flykt. Men vi ska ha human och snabb handläggning och inte som idag där många får vänta flera år. Jag tycker också att integration är viktigt. Ge SFI direkt och praktikplats, så man får träna svenskan. På så vis får man upp ett kontaktnät fortare. Placera över hela landet, oavsett om en kommun vill eller inte. Sprid ut invandrarna över hela landet under introduktionstiden. Äsch, sitter inte inne med lösningarna. Tycker bara att det skulle bli mer effektivt.

Och oavsett hur reptil man blivit så ska man inte hoppa på folk om ursprung. Men även här kan nog en hel del bli reptiler i ett pressat läge. Vem säger inte saker man tänker efteråt att de kanske inte var så smarta?

Läs om SD-debatten:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kasselstrand-det-gar-inte-att-utesluta-nagot_7677016.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/almqvist-backar-fran-uttalandet-sonderslaget-hem

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15790524.ab