Sverige är ett skitland för arbetare

Japp, det är min egentliga åsikt om Sverige. Det är ett skitland för de som står på botten – arbetaren utan makt. I Sverige finns många sådana yrken som har dåligt betalt, är otacksamma, där människorna stressar genom arbetsdagarna för att hinna med sina arbetsuppgifter. Och arbetarna som känner ansvar och försöker hinna med mycket mer riskerar att göra misstag. Dessa sparkar sedan kommuner och landsting genom att ge två alternativ: Sparken eller rättegång för misstagen.

Kommunerna blundar för det verkliga problemen när de gör något sådant. De blundar för att det finns människor som känner ansvar, särskilt i yrken som vårdbiträden, sjukvårdsbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor och andra vårdande yrken. En del ser att deras kollegor brister i sitt utförande och slarvar, då kanske de gör sina uppgifter plus de andras. Sedan börjar även de skötsamma göra misstag. Att ge någon sparken för problem som egentligen handlar om att kommuner eller landsting har resursbrist. Att göra det till individens problem är i mina ögon bara fel och inget annat än fel.

LAS finns inte för de som blir utsatta för sådant. LAS är en lag som jag aldrig sett efterlevas. Varken hos kommuner, Landsting eller privata arbetsgivare. Jag känner till ärenden där människor får skulden för något som inte alls kan läggas på personen själv. Trots det gör kommuner så. Ger sparken till folk som jobbat prickfritt i 30 år och under senaste regeringens mandatperiod fått en högre arbetsbelastning och börjat göra små misstag. Det här sker varje vecka i hela Sverige. Så när jag läser artiklar i tidningen om att arbetsgivare är emot LAS så vet jag att det är bullshit.  I verkligheten efterlevs inte LAS. LAS finns inte annat än på pappret och till och med kommuner och Landsting vet hur man kringgår LAS. Det görs varje vecka!

Jag vet att så är fallet. Jag vet om många som fått behålla jobbet fastän de var bland de sist anställda medan företaget sparkade människor som jobbat betydligt längre än de. Sällan har jag sett varsel och uppsägningar följa någon viss ordning av när anställda anställdes. Inte heller har jag erfarenhet av att de som jobbat längst fått några generösa avgångsvederlag. Sällan ger arbetsgivare 2 årslöner. Ofta ges kanske inget, ibland upp till 6 månader. Tänk dig att efter 30 år få 6 månader och sparken. För det har du slitit sönder din kropp i Sveriges offentliga vård. Till vilken nytta?

Jag känner till så många fall i Sverige att jag undrar hur det kan pågå? Saken är att jag vet varför det kan pågå. För chefer sorterar bort människor de inte vill ha, människor de inte gillar. Det handlar inte om att sortera bort inkompetens, det handlar om annat. Cheferna har i mina ögon många gånger sorterat bort helt fel människor. Jag vet att LAS inte fungerar och människor känner inte till sina rättigheter. Många fackförbund misslyckas med att skydda de som utsätts. Kommunal har en historik av att inte hjälpa sina medlemmar som utsätts för något så kränkande efter 30 år i sina yrken. Jag undrar vem de cheferna vill anställa när de gör så. För jag tror man hittar på orsaker i många fall, bara för att kanske ge en kompis ett jobb. Jag tror det förekommer en hel del mygel i kommunerna och Landstingen. Man frångår LAS och jag tycker man borde ifrågasätta uppsägningarna som kommunerna gör. Aj, just det, man tvingar ju den anställde säga upp sig. Det är ju så det fungerar. Då kan inte de anställda som egentligen fått sparken hävda sin rätt till LAS. Så LAS finns ju inte ens idag. En pappersprodukt som inte efterlevs är vad LAS är.

LAS, skit på er, det finns inte.

Läs källan till att LAS skulle motarbetas av arbetsgivarna här 20121006:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/arbetsgivarna-for-en-kampanj-mot-las_7557172.svd

LAS = Lagen om anställningsskydd