Recension av boken Boy Kings av Katherine Losse – Review of the book Boy Kings by Katherine Losse

I have written a review of the Boy Kings book. I have written it in my native langue Swedish, since it is so much easier for me. If you wanna read it, you need Chrome or some other browser with autotranslation. You can also use Google translate.

Jag har läst en bok som handlar om hur det är att jobba med sociala medier.

Det roliga är att Facebook har kommit att kallas för just sociala medier, med tanke på hur dess drivande innovatör Mark Zuckerberg så gärna vill fokusera på teknik. Nu när jag läst boken förstår jag varför Facebook är så icke användarvänligt och allt för ofta kör över sina användare. Jag har alltid tyckt att Facebook verkat kriga mot just sina användare. För mig är det främmande att inte sätta användarna i fokus. Men jag förstår att Facebook kunnat sätta tekniken i fokus eftersom de i princip har monopol på sociala medier. De har, sägs det på Internet, 800 miljoner användare. Det är en hel del. Förstår du hur mycket information de har om 800 mijoner användare?

Jag blir faktiskt mörkrädd när jag tänker på den hackermentalitet och regelbrytarmentalitet som verkar råda på Facebook. Förstår 800 miljoner användare att i princip kan Facebook hacka sig in i hela deras liv? De har kompetensen att göra det. För ett år sedan blev jag hackad och någon stal alla mina konton på Internet. Jag är övertygad om att det var Facebook som var grunden till det hela. Jag hade aldrig tidigare använt Facebook utan hade skaffat ett konto för att skaffa mig insikt i sociala medier. Eftersom jag trots allt har ett behov av att kunna nya tekniker i mitt yrke, så kände jag mig tvungen att testa det. Med ett fejknamn skaffade jag mig ett konto på Facebook. Mina vänner var inte fejkade, men namnet och födelsedatumet var det helt klart. Men den som verkligen ville veta vem jag var hade nog inget svårare jobb att ta reda på det. Jag ville bara inte att det skulle vara enkelt för den vanlige användaren. Jag är nämligen inte så intresserad av spöken från dåtiden i bekantskapskretsen. Av stalkers och sånt skit, som jag haft i  min ungdom. Kanske var jag så himla attraktiv, inte vet jag? Notera ordet VAR.

Nåväl, jag plöjde igenom boken relativt fort för att vara jag. Jag är mest van att läsa faktalitteratur och har inte läst så mycket populärlitteratur sedan tonåren, annat än det mina professorer tvingat mig till på universitetet. Finns det något tråkigare än att läsa skönlitteratur du inte har intresse för?

Okej, det tog några dagar, eftersom jag inte läste konstant. Vet inte hur snabbt jag läste boken. Den var förvånansvärt lättläst på engelska, fastän det inte är mitt modersmål.

Kathrine idoliserar miljön för de techies  och small time criminals som hackers. Hon berättar att Facebook anställde dem som hackat sig in i deras system. Några kanske säger, ja, men det är ju skitbra, då får de rätt kompetens. Själv tycker jag det är skit. Bättre anställa någon som är laglig. Det finns duktiga killar och tjejer som inte ägnar sig åt illegal hacking och är skitduktiga på datasäkerhet.

En sak till som jag reagerar på är att allt ska betygssättas och rankas. Jag mår då inte bra av att behöva få bekräftelse i form av gillaknappar. När jag var på Facebook för en kort tid tryckte jag först på gilla, men sedan tog jag bort gillaknapparna, för jag ville inte lämna spår av allt jag gillade. Jag menar jag kan tycka en sak idag och en annan imorgon… min poäng är att vi inte är samma person som när vi var unga. Vi utvecklas och jag vill inte att min historia ska bita mig i ändan en dag. Visst skriver jag en blogg och den biter mig säkert i ändan, men det är en annan sak. Här vet du inte vad jag äter till frukost eller om jag gillade 10% av artiklarna jag läste i tidningen. Du får bara veta lite. På det automatiserade systemet kan du inte direkt styra uppfattningen om dig. Det du läser kanske inte alls är det du gillar, du kanske kollar för att ha koll. Det kan ju misstolkas av andra och systemen kan ge en skev bild av dig. Men för den som använder Facebook kanske vill misstolkas och leva med sina misstag mer än andra, vad vet jag?

Nåväl, jag förstår i alla fall att Mark är asocial och inte särskilt välbevandrad i att vara social på rätt sätt. Det är väl förlåtet. Men att han vill att vi alla ska vara kopplade med varann – det verkar lite creepy och lite som the borg ur Star Trekk. Många värnar om sitt privatliv, men på Facebook ska du bli mindre och mindre privat. Och Mark säger själv, enligt boken och olika tv-intervjuer(finns på Youtube), att fler och fler användare använder Facebook mer och avslöjar mer efter längre tids användande. Problemet med alla dessa användare är att de just publicerar bilder på andra än dem själva. Jag vill inte vara på Facebook. Jag är tvungen att på mina fester säga att bilderna inte får publiceras på Facebook. Så även om jag inte finns på Facebook, så störs jag av detta fenomen. Jag måste ägna min värdefulla tid och säga sånt skit. Vidare är jag så himla less på alla förbannade gilla-knappar till höger och vänster. Jag testade det på min hemsida och usch nej, efter några månader tog jag bort den. Facebook ändrar ditt tänkande och dina prioriteringar. Mina vänner väljer att sitta och spela spel på Facebook medan vi pratar i telefon. Hur fucked up är inte det? Sedan klagar de över sina liv och hur misslyckade de är. Istället för att leva i verkligheten så konsumerar Facebook deras tid. JAPP, jag säger ATT FACEBOOK KONSUMERAR. För det är bara Facebook som vinner på användandet, inte användaren. Facebook låser in sina användare i tekniken och gör dem beroende. Det är inte bättre än att vara beroende av droger, vilket Mark inte verkar förstå. Mark är emot droger, likväl är jag det, men ändå verkar han inte likställa Facebook med en drog. Visste du som läser att det finns något som heter Datapsykos? Det kan du få om du använder datorer för mycket.

Jag förstår Marks lilla värld av beundran för regelbrytare och hackers. Jag kommer själv från denna värld, men har själv aldrig ägnat mig åt sådan skit. Men det är svårt att undgå detta i mitt yrkesliv tyvärr. Jag har för gäves försökt byta yrke, men arbetsgivare har en tendens och vara korkade och inte förstå att man duger till annat än och bara jobba med skitteknologier.

Nåväl, jag förstår inte att du fortfarande använder Facebook. Jag tror det är farligt på alla plan. Det finns även forskning som säger att tre nya centra i hjärnan aktiveras när du använder Facebook. Jag tror det kan vara farligt att använda Facebook även säkerhetsmässigt. Jag vet att Facebook var orsaken till mina kontokapningar förra året. Jag har skrivit väldigt negativt om Facebook redan innan jag testade det. Jag har aldrig litat på skiten, det beror nog på att jag varit med och tagit fram flera olika system och förstår hur de fungerar. Jag säger, Internet kan du inte lita på. Människor kan du inte lita på i systemen och alla system har människor bakom dem.

Så, läs boken är väl mitt råd till dig. Kanske förstår du lite mer då. Den är lättläst och den är inte allt för negativ mot Facebook, den bara väcker tankar. Du kan förstå hennes känsla och hur hon sedan väljer att gå vidare. All heder till Kathrine, bra att du äntligen är fri från dina bojor på Facebook i en alienerande kultur.

Det medierna Svd, Expressen och Aftonbladet verkar fokusera på är “oj, de hade huvudlösenord”. Oh shit, jag som jobbat med systemutveckling blir inte så förvånad över det. Hur tror ni annars att systemen ska utvecklas? Vissa företag loggar dock de anställdas aktiviteter, men sällan kollar de och följer upp det om det inte finns en person anställd enkom för den uppgiften. Jag lovar, den dagen det kostar pengar för företaget att inte kolla upp loggarna, då kommer de ha en dedikerad till uppgiften. Facebook är bara ett av många företag som gör det mesta fel. Jag har sett för mycket för att lita på något företag inom IT över huvudtaget.

Det är bättre vi umgås i verkligheten istället. Kramas och lär känna varann på riktigt. Jag är sån, pratar med alla, var som helst. Det är jättekul och mycket roligare än att vara online med sexhungrig idiot i anda ändan.

Läste lite recensioner på nätet om boken och en sa att Katherine verkade vara en skallerbytta som skulle säga allt. Själv tycker jag nog inte så, för även om hon kanske inte gillar allt i företagskulturen så är det helt beroende på den som läser boken hur det uppfattas. Jag kan tänka mig att de som gillar regelbrytare och så gillar nog den miljön hon beskriver. En hackers våta dröm är nog Facebook som arbetsgivare… haha. Ironiskt nog. Jag tycker inte att boken på något vis ändrar den uppfattningen. Hur många vill inte skriva om en eller flera gamla arbetsgivare och få ut allt ur systemet? Vilken befrielse att få ut allt skit. Själv tror jag att om jag skrev en bok att många skulle vilja läsa den. Men jag ids inte. Orkar inte hålla mig till ett ämne i hela 150 sidor… gäspar redan vid tanken

Jag hoppas Kathrine inte låter sig nedslås av skitkommentarer och skriver fler böcker. Språket verkar ju hon kunna hantera i alla fall, eftersom boken var både lättläst och fick mig, som inte gillar populärkultur nämnvärt, att läsa vidare ända till sista sidan. Hon fick mig till och med att köpa boken, bara det i sig är ju en bedrift!

Facebook logo
Facebook logo (Photo credit: Wikipedia)

Relaterade artiklar som handlar om boken:

http://blog.svd.se/wallstreet/2012/06/26/mansvriden-kultur-inne-pa-facebook/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15054615.ab

http://www.expressen.se/nyheter/facebook-hade-losen-till-alla-konton/

http://www.theboykings.com/

http://www.bokus.com/bok/9781451668254/the-boy-kings/

http://www.publishersweekly.com/978-1-4516-6825-4

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1451668252